Pressmeddelanden 2013

Skogsindustrins miljöstrategi strävar efter att stärka samarbetet mellan förvaltningen och industrin (ELY-centralen)

Miljöministeriet startade ett projekt för att definiera skogsindustrins miljöstrategi, särskilt ur administrativ synvinkel. Projektet har nu slutförts efter ett omfattande samarbete. Slutrapporten skrevs i huvudsak av Villmanstrands tekniska universitet samt Sydöstra Finlands NTM -centrals experter. I arbetsgruppen deltog också experter från flere skogsindustriföretag.

I början av projektet definierades målen, som inbegriper en måttlig minskning av utsläpp, en minskning av oavsiktliga utsläpp och andra miljörisker samt förbättring av energi- och miljöeffektivitet. Andra utgångspunkter var att verka enligt miljövårdslagens principer om bästa praxis ur miljösynvinkel (BEP) och bästa tillgängliga teknik (BAT), direktivet om industriutsläpp (IED) samt att beakta förvaltningsplanerna och åtgärdsprogrammen för avrinningsdistrikt.

Det började med en vision

Först funderades det över olika utvecklingsalternativ:
• verksamheten fortsätter som förut
• strängare regler skapar tryck
• utveckling av nya produktionsformer skapar förändringar
• användningen av trä för bioenergi ökar

Nya produktionsformer omfattar förutom konstruktion av bioraffinaderier även storskalig tillverkning av mikro- och nanocellulosa. Det sista scenariot baseras på de ovanstående alternativen i kombination med ökad användning av trä för energiändamål. Både utsläpp till luften och vatten beräknades minska något i alla utom det första teoretiska alternativet, mest reduceras utsläppen i scenariot med nya produktionsformer.

Lösningar till praktiska problem

I strategin diskuterades också problem i det praktiska arbetet och förslag till lösningar på dessa. Ur dessa diskussioner föddes ämnesvisa åtgärdsförslag.

Utmaningar inom förvaltningen är bl.a. förändringar i lagstiftningen och administrativa processer som upplevs som arbetsdryga. Dessutom leder minskade personalresurser i både förvaltningen och industrin till att det blir svårare att sköta ärenden. Inom den industriella verksamheten lyftes utmaningar som att förhindra störningar och att identifiera potentiella risker med nya typer av processer fram. I samband med minskningen av klimatpåverkan uttrycktes en önskan om ett förtydligande av rollerna speciellt för de olika myndigheterna.

För att förbättra flödet av information mellan myndigheterna och industrin föreslogs till exempel gemensamma utbildningsdagar. Dessutom framfördes en idé att inrätta en expertpanel med myndigheter, forskare och representanter för industrin för lösa till exempel processrelaterade utmaningar.

Beträffande administrativa processer underströks entydighet, begriplighet och verkställbarhet av miljötillstånd och bestämmelser i dem. Likaså borde ansökningarna vara kompletta och entydiga. En verksamhetsmall för skadesituationer riktad till både myndigheten och operatören föreslogs också. Korrekt riktad rekrytering och utbildning ansågs nödvändiga för att säkerställa tillräckliga resurser och know-how vid föränderliga omständigheter.

Nya metoder och särskilda åtgärder för vattenförvaltning

För att svara på de miljömässiga utmaningar som kan uppstå i samband med nya produktionsformer skapas metoder med vilka nya processer kan övervakas intensivt i startfasen tills utsläppen nått en acceptabel nivå. Samtidigt främjas forskning och utveckling, som strävar till att ersätta icke-förnybara material och kemikalier med träbaserade produkter. Dessutom måste nya processer utformas och de existerande processerna utvecklas så att mängden avfall minimeras och andelen återvinningsbart avfall maximeras.

Ett av de konkreta förvaltningsbesluten är att införliva bestämmelser i miljötillstånden gällande eventuell nedläggning av fabriker eller miljömässigt betydande förändring av verksamheten. Det skulle också vara skäligt att utreda olika ekonomiska modeller för att förbereda sig för framtida saneringar av fabriksområden.

I syfte att minimera miljöpåverkan från nuvarande aktiviteter föreslogs att förvaltningsplanerna och åtgärdsprogrammen för avrinningsdistrikten måste beaktas i tillståndsvillkoren. För att minska riskerna för skador på vattenlevande organismer bör också nödvändiga bestämmelser om farliga och skadliga ämnen ges. Dessutom är det nödvändigt att klargöra rollerna för de tillståndsgivande och övervakande myndigheterna relaterat till klimatpåverkan och energieffektivitet i förhållande till handeln med utsläppsrätter.

Länk till publikationen
För mer information
Utvecklingsingenjör Pekka Ojanen
Tel 0295 029 266

Överingenjör Juha Pesari
Tel 0295 029 268
E - post: [email protected]