Under våren har försurningsläget i åarna har varit ovanligt bra (landskapen i Österbotten)

I de stora österbottniska åarna har pH-värdet, som beskriver surheten, legat över 6,0 hela våren. Ingen av de stora åarna har varit så sura att pH-värdet skulle ha sjunkit till nivåer nära 5,5, som anses vara det målinriktade minimivärdet. Även i de mindre åarna har försurningsproblemen varit ganska obetydliga och endast i ett par åar som lider allra mest av försurning (Solf å, Vörå å) har pH-värdet sjunkit under 5,0.

Det goda läget i fråga om försurningen förklaras av att väderleksförhållandena inte har varit gynnsamma å ena sidan för uppkomsten av försurning och å andra sidan för utsköljning. Vintern var snöfattig och det förekom inga stora översvämningar.

Försurningen är de österbottniska å- och älvvattnens största vattenskyddsproblem. Den grundläggande orsaken till problemet är marken, de sura sulfatjordarna och den effektiva dräneringen av dem. Värst är det när hösten blir regnig efter en torr sommar eller om det blir kraftigt vårflöde följande år.

Lindring av försurningsproblemen har stor betydelse för vattendragen. Förhållandena har varit gynnsamma för exempelvis den vårlekande fiskens lek. Fiskbeståndet i åar som lider av försurning återhämtar sig de år då försurningen är lindrigare. Då försurningsolägenheterna blir lindrigare framhävs dock andra vattenkvalitetsproblem såsom eutrofiering och partikelbelastning.

Mer information:

• Specialforskare Anssi Teppo, tfn 0295 027 948