Köldbrist förebygger inte tjällossning på våren

Tjällossningstiden har förändrats under de senaste åren i och med klimatförändringen. Fastän april är den traditionella tjällossningstiden förekommer tjällossning numera även på hösten. Det finns två typer av tjällossning. Vid ytlig tjällossning kan smältvatten och smält is inte avlägsnas från vägen eftersom vägen är frusen. Då kan en grusvägs yta bli gyttjig och det bildas spår i den. Vid tjällossning i vägkonstruktionen försvagas vägkonstruktionens bärkraft av det vatten som samlats i den när tjälen smälter i vägkonstruktionen.

I år har den ytliga tjällossningen förekommit nästan hela vintern. Till exempel i området för Nylands NTM-central behöver man för närvarande inte särskilt lyfta fram tecken som varnar för tjällossning på grusvägar, eftersom de har varit framme nästan hela vintern. Inom området för Nylands NTM-central finns 7 200 kilometer belagda vägar och 1 900 kilometer grusvägar.

Traditionellt har tjällossning ansetts vara ett problem på grusvägar, men den kan ställvis förekomma också på belagda vägnät, det vill säga på små vägar som byggts ovanpå gamla kärrstigar utan att vägkonstruktionen förstärkts separat. I vår har vägnätet dock lidit mer av att snöbeläggning som skyddar mot ytskador har saknats.

"Vid tjällossning kan tunga transporter uppleva problem och fastna. I värsta fall kan vägen svika, varnar Tuomas Vasama, chef för underhållsenheten vid NTM-centralen i Sydöstra Finland, men tillägger: "När det är så varmt och vägkonstruktionerna inte har frysts, blir tjällossningen i vägkroppen inte nödvändigtvis allvarlig i år".

Tjällossning i vägkroppen kan förebyggas genom att hålla vägkonstruktionerna i skick.

"Vi har kunnat förbättra vägens struktur så att bärkraften bevaras fastän vatten skulle komma in i konstruktionen", konstaterar Vasama. Enligt honom kan problemet i allmänhet åtgärdas på en gång.

Problemen med ytlig tjällossning är i sin tur kopplat till väglaget. Problemet underlättas av att utföra arbetet i rätt tid. Till en början körs tillräckligt med slitagelagerkross på vägen för att den ska kunna tätas i form på hösten. Sedan hoppas man att vägen fryser. I värsta fall kan det efter att vägen tätats i form komma en våt och varm period då det bildas spår på vägen. Om väglaget därtill blir kallare efter detta fryser spåren in i vägen, vilket gör det svårt att ploga.

I Nyland finns det för närvarande inga viktbegränsningar. Man försöker också beakta företagens behov i begränsningarna.

"Nattfrost kan utnyttjas i viss mån vid tyngre transporter, då vägen på morgonen kan vara tillräckligt frusen för att hålla en mycket stor vikt", konstaterar Vasama och uppmanar att man vid transport av större mängder kontaktar NTM-centralens trafikkundtjänst.

"Genom att avtala gemensamt kan vi nog sköta transporterna".

I Nyland har ett större bekymmer än ytlig tjällossning orsakats av att vägbeläggningarnas skick har försämrats efter den milda och våta vintern. Detta har synts som hål i beläggningen på vägarna och som gyttjiga grusvägar.

"Det har varit svårt att hålla sig med i den snabba takten som hålen uppstår i. Det finns inga riktigt bra metoder för lappning under vintersäsongen och det finns inte tillräckligt med lappningsmaterial för alla ställen ", beklagar Vasama. Avsikten är att göra mer permanenta lappningar under våren.

NTM-centralen i Sydöstra Finland ansvarar för väghållningen och utvecklingen av trafiksystemet i Kymmenedalen och Södra Karelen samt för anskaffningen av objekt för förbättring av vägstrukturen, regionala investeringar, broreparationer, beläggningsarbeten, vägmarkeringar och underhåll av eltekniska anordningar inom det södra upphandlingsområdet (områdena för NTM-centralen i Sydöstra Finland, Nyland och Tavastland) samt för övervakningen av vägunderhållsentreprenader.

Ytterligare information

Tuomas Vasama, chef för underhållsenheten vid NTM-centralen i Sydöstra Finland, tfn: 040 504 8713, [email protected]

Trafikens kundtjänst tfn 0295 020 600 mån–fre kl. 9–16