Varför spelar åtgärderna inom markanvändningssektorn en roll då det gäller att stävja klimatförändringen ?

För att stävja klimatförändringen är det, förutom att minska utsläppen, viktigt att upprätthålla, utveckla och öka kolsänkorna. Grovt indelat kan sänkor ökas antingen med tekniska lösningar inom industrin eller med organiska sänkor inom markanvändningssektorn, varvid kol binds i biomassan genom assimilation från atmosfären.

Med markanvändningssektorn avses en helhet som består av jordbruksmark, skogsbruk och annan markanvändning. Kol som bundits i biomassan kan också lagras i långlivade produkter, såsom träkonstruktioner eller biokol.

Vid bedömning av markanvändningssektorns klimatkonsekvenser är det viktigt att, utöver kolsänkor, även beakta utsläppskällor, såsom markutsläpp och avskogning. För att beakta de övergripande klimatkonsekvenserna bör man också minska utsläppen från kolsänkorna i granskningsområdet, varifrån den verkliga nettokolsänkan, dvs. potentialen att stävja klimatförändringen, kan bedömas.

Hur främjar åtgärderna inom markanvändningssektorn Finlands mål om kolneutralitet?

Genom åtgärderna i markanvändningssektorns klimatplan (MISU), strävar man efter att uppnå en årlig klimatpåverkan på minst tre miljoner ton koldioxidekvivalenter före år 2035. Med hjälp av markanvändningssektorns klimatplan förverkligas också Europeiska unionens klimatmål.
I klimatplanen på medellång sikt (KAISU) presenteras de åtgärder med vilka ansvarsfördelningssektorns växthusgasutsläpp minskas. Ansvarsfördelningssektorn omfattar trafik, jordbruk, separat uppvärmning av byggnader, avfallshantering, arbetsmaskiner och F-gaser samt små industri- och värmeanläggningar. Jämfört med MISU omfattar KAISU, för jordbrukets del, också åtgärder för att minska utsläppen från husdjurens matsmältning, användningen av dynga och gödsel.

Inom EU har nationella åtaganden för utsläppsminskning fastställts för ansvarsfördelningssektorn. Finlands åtagande för utsläppsminskning för år 2030 är 50 procent jämfört med nivån år 2005. Inga separata sektorspecifika mål har ställts upp för till exempel jordbrukssektorns utsläpp.

Enligt klimatlagen godkändes år 2022 klimatplanen för markanvändningssektorn (MISU) och klimatpolitiska planen på medellång sikt (KAISU). Beredningen av den nya klimatplanen på medellång sikt inleddes våren 2024. Planerna innehåller åtgärder inom jord- och skogsbruket och i dem betonar man åtgärder som minskar utsläppen från jordmånen i torvmarker. Ovan nämnda planer styr också klimatenhetens verksamhet.

Klimatenhetens koordinerande och främjande roll i förverkligandet 

Den nationella klimatenheten främjar, utvecklar och koordinerar förverkligandet av MISU:s och KAISU:s jordbruksåtgärder. Arbetet kräver omfattande samarbete med olika aktörer och intressentgrupper när man strävar efter att hitta de nationellt bästa lösningarna.

Klimatenheten följer upp och främjar också utvecklingen av kolmarknaden för att uppnå målen i de nationella programmen och klimatlagen. Målet är att trygga en ökning i finansieringen för förverkligandet av åtgärder inom markanvändningssektorn.

Vår enhet är med och skapar nya verksamhetssätt – till exempel tvärsektoriella projekt – gällande samarbetet mellan myndigheterna. Vi stöder också regionerna i beslutsfattandet då det gäller att stävja klimatförändringen i markanvändningen, till exempel genom att delta i styrgrupper för regionala projekt och producera landsomfattande användbart material som stöd för beslutsfattandet.

Genom åtgärder inom markanvändningssektorn kan man främja målen för kolneutralitet på ett mångsidigt sätt

Många åtgärder för att stävja klimatförändringen inom markanvändningssektorn främjar också anpassningen till klimatförändringen och den biologiska mångfalden.

När åtgärderna granskas på landskapsnivå och planeras på ett övergripande sätt, kan jord- och skogsbrukets funktionssäkerhet i en föränderlig miljö främjas. Samtidigt kan till exempel utsläppen i vattendrag och växthusgaser, från nedbrytningen av jordmån i torvmarker, minskas. Biologisk mångfald och kolsänkor kan ofta upprätthållas och stärkas genom relativt små förändringar i verksamhetssätten. Dessa är också mycket kostnadseffektiva om de genomförs på rätt sätt och på lämpliga platser.