Bakgrund

Eutrofieringen är kraftig vid kusten och i inre skärgården

I Egentliga Finland är eutrofiering på grund av spridd belastning den faktor med störst inverkan på vattendragens tillstånd. Egentliga Finland är ett område med intensivt jordbruk och jordbrukets andel av näringsbelastningen är alltjämt betydande, även om man redan har vidtagit åtskilliga åtgärder för att minska belastningen på vattendragen. Vattendragen i området belastas även av glesbebyggelsen, skogsbruket och ställvis torvproduktionen. I Egentliga Finlands vattenområden finns mycket få sjöar och därför rinner det mesta av belastningen från avrinningsområdet snabbt ut i åarna och vidare till kustvattnen. Konsekvenserna av punktbelastningen är som störst i kustområdet, där det finns flest industrier, avloppsreningsverk för hushållsvatten och fiskodlingar.

Över hälften av de största sjöarna och över 90 procent av åarna i Egentliga Finland har en ekologisk status som är högst måttlig. Effekterna av eutrofieringen märks även i Skärgårdshavet, vars ekologiska status till största delen är måttlig. I åmynningarna och havsvikarna är den dock ställvis dålig. Skärgårdshavets tillstånd har försämrats de senaste årtiondena. Den ökade näringshalten och eutrofieringen är som kraftigast vid kusten och den inre skärgården, men fenomenet kan tydligt observeras även i den yttre skärgården. I ytterskärgården påverkas även försämringen av vattenstatusen av trycket från Östersjöns huvudbassäng och Finska viken. Det försämrade tillståndet inte bara minskar naturvärdena och möjligheterna till rekreationsanvändning i det unika området, utan orsakar också ekonomiska förluster genom att minska eller hota möjligheterna att idka olika typer av näringar.

På andra webbplatser