Den kommunala byggnadstillsynens förfaranden oftast tillräckliga

För solenergiprojekt i den här storleksklassen räcker det i allmänhet med enbart den kommunala byggnadstillsynens förfaranden. 

Om solpanelen eller solfångaren har en betydande inverkan på stadsbilden eller miljön krävs åtgärdstillstånd av kommunens byggnadstillsyn för installation eller byggande. Installation eller byggande av solpanel eller solfångare kan förutsätta åtgärdstillstånd t.ex. när det är fråga om en byggnad eller byggplats som är belägen på ett byggnadshistoriskt, stadsbildsmässigt eller landskapsmässigt värdefullt område. Sådana områden är t.ex. områden som är skyddade i planen samt nationellt viktiga områden som hör till den byggda kulturmiljön. Även ändringar på en skyddad byggnads fasad eller tak förutsätter i allmänhet tillstånd.  

Kraven kan variera mellan olika kommuner

Kommunernas byggnadsordningar kan innehålla bestämmelser om solenergiprojekt. Byggnadsordningarna är kommunspecifika och därför kan olika kommuner ha olika krav gällande tillståndsförfarandet.  MBL gör det möjligt att befria små åtgärder gällande solpaneler från tillståndsplikten. I ett sådant fall ska dock byggnadstillsynen meddelas om saken. Det finns skäl att alltid kontrollera saken i god tid i kommunens byggnadsordning och med kommunens byggnadstillsyn. Den egna kommunens bestämmelser om solenergi ska med fördel utredas redan i planeringsskedet, så att åtgärdens myndighetsförfaranden framskrider smidigt. I fråga om nybyggen hanteras tillstånden för solenergi i samband med de övriga tillstånden. 

Avtal med elnätets innehavare

Ett solelprojekt genomförs i allmänhet för ett enskilt användningsändamål. Vanligen kopplas anläggningen till nätet med hjälp av en nätinverter, vilket kräver ett avtal med elnätets innehavare. Elproducenten bör också av nätinnehavaren försäkra sig om att systemet uppfyller elnätets och elsäkerhetsbestämmelsernas krav. Ett elproducerande kraftverk som uppfyller de tekniska kraven har rätt att anslutas till elnätet i området. Elnätets innehavare har en anslutningsskyldighet inom sitt verksamhetsområde. El får inte matas in i nätet utan att det finns en köpare för den. Småskaliga producenter av solel säljer i allmänhet sin överskottsel till elbolagen, men elbolagen har ingen skyldighet att köpa solel från småproducenter. Förutom nätinvertern kan ett solelsystem vara utrustat med ett nätbatteri som utöver fastighetens elbehov kan vara tillgängligt för nätbolaget genom ett separat avtal för att jämna ut förbrukningstoppar i nätet. Ett batteri i en elbil som är kopplat till en laddningsstation i fastighetens elnät kan också användas på motsvarande sätt, men kräver lämplig utrustning på laddningsstationen och ett avtal med nätbolaget.

Slutet distributionsnät  

Ett solelsystem kan också ha ett slutet distributionsnät, som kan hantera elförsörjningen på ett geografiskt avgränsat område för industri eller handel. Sådan verksamhet är tillståndspliktig och ekonomiskt reglerad, visserligen i mindre grad än för ett typiskt distributionsnät. Ett slutet distributionsnät behöver elnätstillstånd enligt elmarknadslagen. Det här förfarandet omfattas inte av lagen om tillståndsförfaranden och vissa andra administrativa förfaranden i samband med produktionsanläggningar för förnybar energi. Mer information finns på Energimyndighetens webbplats. 

Följande faktorer inverkar på vilka planer och förfaranden som krävs för ett projekt gällande planering av områdesanvändningen: projektets omfattning, konsekvenser och plats, samt områdets planläggningssituation och behovet av att samordna olika former av områdesanvändning. Finland har inga riksomfattande, enhetliga anvisningar för byggande av solenergisystem. Skyldigheter och ansvar regleras på samma sätt som för andra byggprojekt i enlighet med markanvändnings- och bygglagstiftningen. 

Bland annat områdets egenskaper och planläggningssituation samt själva projektet avgör om det är möjligt att placera ett solkraftverk i industriell skala i det planerade området samt vilka tillstånd det eventuellt fordras i planeringen av områdesanvändningen och vid byggandet. Solkraft kan behandlas på alla nivåer i planeringen av områdesanvändningen (landskapsplan, generalplan, detaljplan). 

Solenergin i landskapsplanen

Solenergin behandlas skilt för sig eller under förnybar energi i flera landskapsplaner som är under arbete. Landskapen behandlar ämnet utifrån sina egna utgångspunkter, eftersom det till exempel inte finns någon entydig definition av skalan på ett solkraftverk som är av avgörande betydelse för ett landskap, och som skulle kunna betraktas som en allmän utgångspunkt i planeringen på landskapsnivå. Man har också diskuterat om solkraftverk överhuvudtaget är en fråga av betydelse för ett landskap i planeringen av områdesanvändningen – till och med oberoende av kraftverkets produktionseffekt och arealkrav. Frågan är framför allt kopplad till huruvida dessa kan anses ha ett överkommunalt planeringsbehov eller en överkommunal miljöpåverkan och om det är motiverat att anvisa områden för eventuella framtida projekt i en långsiktigt juridiskt förpliktande plan (landskapsplanens inverkan på styrningen av myndighetsverksamhet). 

Solenergin i den kommunala planläggningen

Beslut som gäller praxis för solenergibyggande fattas kommunvis inom ramen för lagstiftningen. Planläggningen gällande solenergi utgår huvudsakligen från fastighetsverksamhetens behov och initiativ. Kommunernas styrredskap för områdesanvändningen (generalplan, detaljplan, bygglov och åtgärdstillstånd samt byggnadsordning) är i allmänhet tillräckliga för att styra byggandet av produktionsområden för solenergi. Omfattande solenergiprojekt inklusive produktionsanläggningar, produktionsanläggningens väg- och elinfrastruktur samt planering av transformatorstationer och jordkabelnät kan förutsätta generalplanläggning och/eller detaljplanering eller ändringar i gällande planer.

Fasta fornlämningar måste beaktas 

När områdesanvändningen planeras, borde man redan i planläggningsskedet utreda det arkeologiska kulturarvet och beakta fasta fornlämningar. Om en tidigare okänd fast fornlämning hittas medan projektet genomförs, ska arbetet avbrytas och det regionala ansvarsmuseet eller Museiverket kontaktas för anvisningar. Tillstånd att rubba en fast fornlämning ska vid behov sökas hos Museiverket. Undersökningstillstånd ska sökas om tillståndet att rubba en fast fornlämning förutsätter det. 

Planeringsbehov, planläggning, bygglov eller åtgärdstillstånd

Solkraftverk i stor skala eller placeringar av stora panelgrupper i terrängen som avskilts från det övriga området kräver åtminstone åtgärdstillstånd enligt MBL. Ett omfattande solkraftverk kan i stället för åtgärdstillstånd kräva bygglov, om det på grund av sin storleksklass kan anses vara en byggnad. Beroende på anläggningens placering och de konsekvenser den medför, samt på verksamhetens anslutning till jordbruksnäringen, kan byggandet förutsätta ett avgörande om planeringsbehov för ett område där det inte finns någon plan som direkt styr byggandet. Om projektet kräver planläggning behövs inget förfarande för avgörande om planeringsbehov. 

Solkraftverk kan ha bländningskonsekvenser för flygtrafiken

I samband med placeringen av solkraftverk i närheten av en flygplats finns det skäl att utreda eventuella bländningskonsekvenser för flygtrafiken. Det här kan säkerställas genom att be Fintraffic Flygtrafiktjänst Ab om en bedömning. 

Miljökonsekvensbedömning

Solkraftverk i industriell skala ingår inte i projektförteckningen i bilaga 1 till lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning och kräver således inte automatiskt ett miljökonsekvensbedömningsförfarande (MKB). De största miljökonsekvenserna som rör produktionsområdet för solenergi hänför sig förutom till det stora arealbehovet även till eventuella högspänningsledningar som byggs i samband med solelektricitetskraftverket och värmeöverföringsrör i samband med solvärme. Förfarandet vid miljökonsekvensbedömning tillämpas enligt lagens projektförteckning på projekt som omfattar överföring och lagring av energi och ämnen (kraftledningar ovan jord på minst 220 kilovolt, vars längd överstiger 15 kilometer). Ett solkraftverk i industriell skala kan också omfattas av MKB på basis av ett beslut i ett enskilt fall, om det sannolikt anses orsaka betydande miljökonsekvenser som till sin art och omfattning, även med beaktande av de sammantagna konsekvenserna av olika projekt, kan jämställas med konsekvenserna av projekt som avses i bilaga 1 till MKB-lagen. Verksamhetsområdets NTM-central fattar beslut om behovet av att tillämpa MKB-förfarande i enskilda fall. Den projektansvariga kan inleda ärendet.

Undantag enligt naturvårdslagen och vattenlagen 

Vid valet av placeringsplats för produktionsområdet bör man undvika områden i naturtillstånd och områden med värdefulla naturvärden samt livsmiljöer eller utbredningsområden för skyddade arter. Ibland kan undantag enligt naturvårdslagen och undantag från skyddet av vattennaturtyper enligt vattenlagen vara nödvändiga. I närheten av ett område som hör till nätverket Natura 2000 kan det vara nödvändigt att göra en anmälan om en åtgärd som eventuellt påverkar Natura-området eller till och med en Natura-bedömning. 

I samband med planeringen av projektet ska man också planera hur projektet ska anslutas till elnätet, så att projektets totala konsekvenser kan bedömas. Solkraftverk i industriell skala kan påverka hela elnätets struktur. Produktionen av solenergi varierar och detta bör också beaktas när produktionen ansluts till nätet. Kraftverket ska kunna fungera även när nätspänningen och frekvensen varierar. Elnätets innehavare ska alltid uppfylla de gällande anslutnings- och säkerhetskraven för elnätet. Projekttillstånd enligt elmarknadslagen ska sökas hos Energimyndigheten för byggande av en högspänningsledning, om spänningen i ledningen överstiger 110 kV. För att kraftverket ska kunna anslutas till nätet krävs dessutom nätinnehavarens samtycke. Enligt elmarknadslagen ska elproducenten också underrätta Energimyndigheten om byggnadsplanen för och idrifttagandet av kraftverket, om långvarigt eller bestående avvecklande av ett kraftverk, samt om effekthöjning, om kraftverket har minst en megavoltampere (cirka en megawatt). 

Det kan vara nödvändigt att skaffa nyttjanderätt till markområden för att placera de anordningar som behövs för nätanslutningen. Dragning av en elledning med en nominell spänning på minst 110 kilovolt kräver kommunens samtycke enligt elmarknadslagen, om rätten att placera elledningen inte grundar sig på ett inlösningstillstånd enligt inlösningslagen och elledningen byggs någon annanstans än på ett område som reserverats för ändamålet i planen. Inlösningstillstånd krävs om projektet kräver inlösen av områden. Tillståndet kan gälla inlösen med äganderätt eller nyttjanderätt. Om det före inlösningstillståndet är nödvändigt att utföra terrängundersökningar på projektområdet för att planera projektet och utreda behovet av inlösen, ska undersökningstillstånd sökas hos Lantmäteriverket för detta ändamål. Om det är fråga om placering av ledningar kan kommunens beslut om placering av samhällstekniska ledningar, som fattas av byggnadstillsynsmyndigheten, ge den nyttjanderätt som krävs. (MBL 161 §) I första hand ska man dock avtala om nyttjanderätten med markägaren. 

Solvärmekraftverk i industriell skala ansluts i allmänhet till fjärr- eller regionvärmenätet och byggs ofta i närheten av värmecentralerna. Värmen överförs via fjärrvärmerör från kraftverket till värmecentralen eller en annan byggnad. Värmeväxlaren i byggnaden tar värmen från den frostbeständiga värmeöverföringsvätskan i solkraftverkets cirkulation och överför den till fjärrvärmevattnet. 

När det gäller solenergi kan ett ändringsprojekt t.ex. innebära att nya paneler läggs till eller att gamla byts ut mot effektivare.  

Tillsvidare har inga ändringsprojekt genomförts i fråga om industriella solenergikraftverk i Finland. Att byta till effektivare paneler skulle knappast kräva en tillståndsprocess, medan det t.ex. kan krävas åtgärdstillstånd om man ökar antalet paneler. Det avgörande i bedömningen är huruvida och i vilken mån konsekvenserna för markanvändningen och miljön ändrar i samband med ändringsprojektet.